Sting värmde upp Östersundspubliken...

Sting knockade Östersundspubliken på ett elegant och varligt sätt. Ett fullproppat Stortorg njöt i fulla drag.

Med den mjuka och varsamma Lose my faith in you inleder Sting sin en och en halv timme långa konsert på Storsjöyran. En smula trevande kan tyckas men i tredje låten Englishman in New York lyfter hela torget och allt blir så där underbart vackert och härligt som det bara kan bli när alla är överens om att det ska bli en skön stund.

Sting bjuder på en välmixad blandning av egna gigantiska hits, gamla Police-dängor och mindre kända albumspår. När den artige engelsmannen hälsat på publiken konstaterar han att "Tur att jag kom på sommaren".

Det strålar värme från scenen så publiken inte förfryser sig. Redan från början förstår jag att vid mixerbordet står en av världens absoluta giganter inom livemixning, Howard Page borde få ett pris för att ha skapat en totalt perfekt ljudbild. Det är kraftfullt och stabilt starkt utan att göra ont i öronen, allt hörs perfekt. Mixningen underlättas av att Sting har med sig helt makalöst goda musikanter. Dominic Miller gitarr, David Sancious piano, Peter Tickel fiol, Jo Lawry kör och den smått legedariske trummisen Vinnie Colaiuta. Allt sitter som en smäck det är tajt och precist men ändå lekfullt och improviserat. Jag njuter fullt ut av samtligas soloinsatser men violinisten gör mig helt tagen. Härligt med en så frisläppt och vild kille på fiol. Under Fields of gold upptäcker jag att jag har gåshud, inte av den kalla kvällen, det är underbart vackert.

Efter dunderhitten Roxanne lämnar bandet scenen. Den hänförda publiken klappar in Sting för ytterligare fyra låtar. Största vrålet kommer när Everybreath You Take går i gång. Det känns nästan overkligt att min ungdoms idol står på torget i Östersund.

(c) LTZ